kommunikation

“Den professionella journalistikens snabba analys är problematisk på flera sätt. Den mest självklara knepigheten är att det är ungefär lika smakfullt att medierna själva fäller domen om deras arbete överträtt några gränser eller inte som om politikerna skulle ges ensamrätt att bedöma om de fifflat.” - Uträknad med medielogik - Kultur & Nöjen - Sydsvenskan

Nu har vi med kort varsel fått möjlighet att kunna välkomna er till ett spännande frukostseminarium hos JMW tisdagen den 31 januari. En fråga som under 2011 var flitigt diskuterad i en ganska infekterad diskussion var den om mediernas utveckling och journalistens roll. Under hashtagen #journalistroll fångades många olika perspektiv och ofta befann sig diskussionen i två läger om journalistens och journalistikens nya roll. De som ansåg sig förstått och de som ansågs inte ha förstått digitaliseringen. Ofta blev det icke-konstruktivt och med en delvis förlegad syn på varandra i de där båda ringhörnorna. Vi tänker därför med hjälp av Anette Novak fd chefredaktör Norran samt nominerad till Stora Journalispriet 2011 och Ehsan Fadakar, chefredaktör från  Nyheter24 som var Årets digitala dagstidning 2010 prata om vad som fungerat så bra i deras arbete.

Ett samtal med två chefredaktörer om hur de ser att journalistiken i en digitaliserad samtid utvecklas och vad de prövat, testat och lärt sig under de senaste åren.

Det blir säkerligen ett samtal som kretsar runt nya läsarbeteenden, nya sätt att möta läsaren och förstås frågan om källkritik samt hur man hanterar kommentarer. Dessutom är vi nyfikna på deras tankar om ledarskap på en tidningsredaktion idag. Vad krävs för att medarbetarna ska vara trygga när tidspressen är stor och twitterflödena är fyllda med reaktioner på både tidningens innehåll och tänkbara nya nyheter att bevaka. Kanske hinner vi också att höra om hur Anette och Ehsan ser på den politiska bevakningen på sista tiden, som mest kommit att handla om en partiledares vara eller icke vara.

Varmt välkomna och glöm inte att ställa frågor redan nu eller addera perspektiv ni gärna skulle höra Anette och Ehsan kommentera här i kommentarsfältet. Frukosten kommer att livesändas. Datum: 31 januari Plats: JMW, Kungsgatan 24, 7 tr. Program:

• Frukost serveras från klockan 07.30.
• Björn Mellstrand hälsar välkomna klockan 08.00
• Diskussionen börjar med en kortare introduktion av Anette Novak och Ehsan Fadakar om hur de ser på sitt jobb och varför de tror det varit så framångsrikt. Samtalet leds av Brit Stakston
• Sändningen avslutas

Anmälan till Zamantha Nordengrim, fornamn.efternamn@jmw.se Först till kvarn gäller. Seminariet är kostnadsfritt, avbokas senast dagen innan, ej avbokad medverkan debiteras 250 kr.

DN skaffade för en tid sedan en profilsida på Facebook. Oklart varför. Man gör inte speciellt mycket mer än att pumpa ut artikellänkar till sina (i skrivande stund) 7 155 sidföljare. 

Här får ni några gratistips av mig:

1: Varje postning ni lägger upp har samma bild (se ovan). Lite mer inbjudande kan man göra en postning. 

2. Efter att ni klistrat in adressen i Facebookrutan för att koppla en artikel till er postning, ta bort URL:en. Det ser inte snyggt ut om den är kvar. 

3. Prova att skriva en lockande rubrik. Är ni rådvilla har ni ett gäng duktiga redigerare som ni säkert kan rådfråga. 

4. Prata lite mer med era läsare om ni nu ändå har sjutusen polare på Fejan. Det är så man bygger ett relevant varumärke digitalt. Vem vet, det kanske till och med tillför något.

Charming case study and a very good PR idea. Thanks to Sofia Sunnerlöf for sharing it with me. This isn’t exactly a new case film, but i had missed it.

The only thing is this:

Is this really a case for advertising? I mean, traditional advertisers can’t really expect the same kind of splash from running televised ads. Well, I good idea is it anyhow.

Idag ägnar vi en särskild tanke åt alla de som dog och de som kämpade så hårt i det demokratiarbete som skedde under den arabiska våren 2011. Det kommer finnas anledning att återkomma till hur arbetet med att bygga upp dessa demokratier går. Idag med anledning av årsdagen publicerar vi delar ur kapitlet ”Engagemang i en digital samtid” ur Gilla-boken som beskriver de digitala revolutioner som svepte över världen 2011.

Låt oss inleda med två talande citat från Wael Ghonim och Javeira Rizvi Kabani som summerar väl vad internet kan innebära för demokratiutveckling:

»If you want to liberate a country, give them the Internet.« Wael Ghonim, Google

»Alla med tillgång till internet har potentiell politisk makt.« Javeria Rizvi Kabani, Svenska Institutet

”…. Startskottet för de digitalt burna revolutionerna i arabvärlden skedde i Tunisien under Jasminrevolutionen i slutet av 2010. Jasminrevolutionen var en protestreaktion efter att arbetslöse Mohammed Bouazizi satte eld på sig själv när polisen förödmjukat honom och beslagtagit hans grönsaksvagn och därmed tagit ifrån honom hans möjligheter att försörja sig. Han såg ingen annan lösning än att ta livet av sig. Även innan Boauzizi hade ett flertal unga tagit sitt liv på samma sätt men det hade inte spridits på nätet och därmed gått obemärkt förbi. Protesterna under Jasminrevolutionen slutade med att president Ben Alin tvingades avgå och han lämnade landet i mitten av januari 2011. Det blev startskottet till ett uppror mot rådande förtryck som spred sig i hela arabvärlden.

I Egypten hade Khaled Saids misshandel och död upprört många sommaren 2010. Han hämtades av två poliser på ett internetcafé och torterades ihjäl framför en mängd vittnen. Bilderna av hans misshandlade kropp efter hans död spreds över hela världen och Khaled Saids öde fick symbolisera många andras i Egypten. Polisbrutalitet och systematisk tortyr var en del av verkligheten och bilderna blev symboler för den nödvändiga kampen för frihet.

En som, mest i västvärlden, förknippas med den egyptiska revolutionen är Wael Ghonim. Han tog tjänstledigt från sitt arbete som marknadschef hos Google för att återvända till Egypten i januari för att engagera sig i den egyptiska revolutionen. Han hade reagerat över Khaled Saids öde redan i juni och händelserna i Tunisien fick honom att våga tro att förändringen var möjlig. Han startade Facebookgruppen »We are all Khaled Said«. De största Facebooksidorna under den egyptiska revolutionen har idag har över en miljon användare och fortsätter rapportera från demokratirörelserna i arabländer.

Wael Ghonim själv kidnappades av säkerhetspolisen vid återkomsten till Egypten och satt fången med ögonbindel under tolv dagar innan han släpptes. I en TEDx-föreläsning i Kairo efter revolutionen berättar han om sina reaktioner när han såg aktiviteten på Tahir-torget efter dessa dagar som fången. Han beskriver det som om det hade gått tolv år och så snabbt gick verkligen utvecklingen. Under några få dagar hade revolutionen formerat sig. Det laddades upp videos via videotjänsten Bambuser och YouTube som sedan snabbt spreds via Facebook. Med så kallade »hashtags« för revolutionen som #25jan, #egypt och #mubarak märktes mikrobloggsinläggen och budskapen spreds snabbt på Twitter. Al Jazeera livestreamade via YouTube. Dagsaktuella symboliska logotyper skapades för revolutionen som snabbt kunde spridas. Facebook användes bland annat som plattform för att organisera demonstrationer via eventsfunktionen. I det scenariot är det logiskt att de sociala medietjänsterna som Facebook, Twitter och Bambuser blockerades innan Al-Jazeeras tvsändningar stoppades. När detta hände kunde rapporter fortfarande strömma ut genom att många människor i och utanför Egypten hjälptes åt med olika tekniska lösningar för att komma runt regimens försök att tysta sociala medier. När all tillgång till internet senare stoppades ordnades bland annat nya serverlösningar och helt nya tjänster skapades. Exempelvis gick Google, Twitter och SayNow samman för att skapa en tjänst som gjorde det möjligt att skicka tweets genom röstmeddelanden via internationella telefonnummer som sedan twittrade ut dessa meddelanden under #egypt. Ingen internetuppkoppling behövdes, ett av många exempel på lösningar för att hjälpa det egyptiska folket att fortsätta berätta sin historia.

Det är också intressant hur bloggosfären varit ett viktigt forum för kvinnors politiska aktivism och förenklat kvinnligt deltagande i den politiska processen.

Telefoner och användandet av sms var de allra vanligaste kommunikationsverktygen och nätet användes framförallt för mobilisering och för att visa omvärlden vad som skedde. På Facebook fanns det vid den tidpunkten cirka sex miljoner i Egypten. Det är inte många i relation till landets befolkning på cirka 77 miljoner, men det är tillräckligt många för att sprida information, skapa en känsla av mod och öka aktiviteten. När Wael Ghonim idag talar om de sociala mediernas roll i demokratiarbetet fokuserar han på hur de möjliggjorde att det blev allas revolution. Hur de sociala medierna kretsade runt berättelser ur människors vardag och konsekvensen av det förtryck de levde under, något alla kunde relatera till och kände stort engagemang för.

De sociala medierna blev verktyg för samarbete och skapade verkligen möjlighet att kunna tänka tillsammans. Styrkan som skapades av att alla kände ett ägandeskap i den utveckling som var möjlig blev tydlig och var och en kunde bidra med något. »The power of the people is stronger than the people in power« som Wael Ghonim säger. Ingen grupp eller enskild individ hade ensamrätt på revolutionen utan det var en gemensam kraft som handlade om att dela en dröm, en gemensam strävan efter frihet och viljan att återkräva sitt land efter 30 års förtryck. De sociala medierna kunde bära en gemensam bild av vad man eftersträvade och låta sanningen avslöjas.

Visst är revolutionen människornas, inte de digitala verktygens, men utan nya hjälpmedel hade inte den gemensamma kraften kunnat mobiliseras, organiseras och engagera människor över hela världen så snabbt och kraftfullt. Revolutionen skedde också online. Det egyptiska folkets många rädslor försvann och man blev stärkt av att målbilderna var gemensamma och tydliga. Människor utanför Egypten fick en ny bild av landet och av förhållandena där – som inte var färgade av de traditionella mediernas syn på nordafrikansk politik.

Svenska Institutet, SI har gjort intressanta erfarenheter om betydelsen av ökad kunskap och nätverkandets betydelse för fortsatt demokratiutveckling. YLVP som står för Young Leaders Visitors Program är ett program som riktar sig till unga opinionsbildare från Algeriet, Egypten, Jemen, Jordanien, Libanon, Marocko, Palestina, Syrien, Tunisien och Sverige. Under programmet ges möjlighet att lära sig om sociala nätverk och hur man med hjälp av innovativa verktyg och plattformar kan driva samhällsdebatt och projekt genom sociala medier. Målet med programmet är att stärka demokratikämpar i regionen genom kunskapsutbyte, stärka relationen mellan Sverige, Mellanöstern och Nord Afrikaregionen samt bidra till demokratiuppbyggnad i regionen.

»Sverige är internationellt sett ett land i framkant vad gäller den tekniska utvecklingen i kombination med att yttrandefrihet sedan länge också förknippas med oss. Vi har en viktig roll att förmedla inom demokratiutveckling med tanke på vår ofta starka goodwill i många Arabländer. Sverige visar på behovet som finns åt båda hållen att utbilda i sociala medier och bygga sociala nätverk.« Javeria Rizvi Kabani, programansvarig ledarskapsprogram MENA, avdelningen för relationskapande verksamhet SI.

Deltagandet i utbildningsprogrammet betyder mycket för det fortsatta arbetet och utökade aktivismen inom yttrandefrihet i regionen, visar SI:s egna utvärdering. Nätverkandet och inspirationen behövs. Det bekräftar att utbildning inom området sociala medier och digitaliseringens potential är extremt viktigt för fortsatt demokratiutveckling.

… Det händelserna i Arabvärlden, Utöya och London under 2011 verkligen visat oss är hur angeläget det är att alla förstår nätets krafter och mekanismer på djupet. Själv anser jag att det enda receptet mot de nätskeptiska perspektiv som Morozov och fler debattörer, med all rätt, lyft de senaste åren är just kunskap och förståelse för internets logik. Det är en kunskap som alla behöver ha. De olika nivåerna på kunskap om och förståelse för vår digitaliserade samtid kommer att spela stor roll även i Sverige, både för samhällsutvecklingen i stort och för makten över våra egna liv. Rädslan för nätet gör ibland att man inte ser den större bilden av vad digitaliseringen faktiskt betyder. I både positiv och negativ bemärkelse. Det  är ju inte antingen eller. En demokrati måste värna om både och. Det är aldrig internet som är problemet. Det är vi människor som är det. Digital kunskap och förståelse för nätet ger redan idag stor makt och tolkningsföreträde. Makt över beslutsprocesser och makt över den verklighetsbild vi möter. Det handlar om samma grundläggande maktförhållanden som finns mellan de som kan skriva och läsa och de som inte kan. För den som filtrerar har makten över omvärldsbilden. Information är användbart, att kunna filtrera och analysera är makt. Egentligen inget nytt alls för  filtrering av information har alltid varit en maktnyckel – tidigare hos journalister och stat, idag hos de som förstår nätets logik. Alexander Bard och Jan Söderqvist kallade de som anammar digitaliseringen för »nätokrater« redan 2000 och utsåg dem till morgondagens vinnare medan de så kallade »konsumtärerna« är förlorarna, de som nöjer sig med andrahandsinformation och som finns utanför de exklusiva nätverken där makten finns. Utdrag ur kapitlet ”Digitala revolutioner” i boken Gilla – att dela engagemang, passion och kunskap i de sociala medierna.

/Brit Stakston

Läs gärna internationella sammanställningar över året som gått och vad det betytt (kommer att fyllas på plus alla källor till texten ovan kommer under dagen också):

One year after Egypt’s uprise, Al Jazeera

#Jan25 – One year later

Looking back at Egypt´s revolution

One year ago – The Hashtag Tweeted around the world

 

 

 

 

Today is a great day.

Over at JAJDO we’re releasing our third app. Buildo Museum is aimed to get kids all over the world interested in culture. Get your free copy in the appstore before the 6th of febrary!

“Av allt att döma kommer också TV 4 News att se ut som svenska tv-tittare är vana vid, med en nyhetsuppläsare som sitter bakom sin kateder. Någon särskilt sociala medier-satsning förefaller det inte heller bli.” - Nyheterna sitter fast bakom katedern | Kultur | SvD

 

Den gångna veckan har jag bland annat intervjuats om köpta Facebook Likes och kommenterat Visit Swedens twitterkonto @sweden i Nyhetsmorgon. Tänkte ge några fördjupande kommentarer om båda dessa intervjuer. Börjar med det korkade i att köpa sig gillare:

Köpa relationer

I artikeln på Rapport kommenterar jag de företag som numer erbjuder sig att ordna x antal likes för de företag som har Facebooksidor. Det är inget jag överhuvudtaget skulle rekommendera någon att använda sig av. Det ger sannerligen inte ”förtroende och auktoritet” så som det hävdas på sajten Facebooklikes att köpa sig likes på det här sättet. Synligheten ökas visserligen under en period vid sökningar när man har fler gillare men om dessa inte ens är genuint intresserade av företaget i fråga kommer inte Facebookrelationen vara länge eller fylla någon funktion. Det är bättre att fokusera på det som är kärnan i relationsbyggandet på Facebook nämligen den som handlar om interaktionen mellan individer. Vår egen roll som inspiratörer och filtratörer för våra nätverk och vice versa.

Ny forskning av 250 miljoner Facebook-användare visar att vi även lägger märke till det de av ens Facebookvänner i den yttre kretsen gillar, länkar upp och interagerar med. Visst vi kommenterar, förekommer i bilder  och interagerar mest med vår närmaste krets av vänner. Men den nya forskningen visar också att vi är öppna för ny input och rör oss online inte bara i våra vanliga kretsar. Vilket i förlängningen för företag innebär stora möjligheter eftersom vi kan koppla synlighet och nya konsumentval till detta.

Min absoluta uppfattning är att detta med mer traditionella räckviddsmått inte alltid bör vara det centrala för en Facebooknärvaro. Sociala medier och PR handlar om att gestalta den man är och säger sig vilja vara och det görs genom dialog, närvaro, relationsbyggande och förmågan att lyssna. Kunden avgör sedan om det är relevant för just mig.

Frågan om vad det egentligen betyder när vi gillar något på Facebook återkommer ständigt. I min senaste bok  ”Gilla! – dela engagemang, passion och idéer via sociala medier” säger Lina Thomsgård, grundare av Rättviseförmedlingen vars Facebooksida och medlemmar är navet i att

Varje »like« av din sida på Facebook är en relation som ska vårdas och som kan utvecklas på sätt som bara din fantasi begränsar – precis som »riktiga« möten med folk.«

Ur boken ”Gilla” sidan 142.

Köpta likes kan väl i så fall jämföras med att köpa sig riktiga möten vilket säger sig självt att ”tvångsmöten” inte kommer att lägga grunden till en varande relation. Vill du höra mer av Lina Thomsgård och hennes arbete med sociala medier finns här en intervju som gjordes strax före boklanseringen.

När en Facebookanvändare väljer att följa ett företags kommunikation ger det en unik möjlighet att finnas i dessa användares i vardag. Ett guldläge! Förvalta det väl och för en dialog.

I intervjun i veckan tryckte jag på vikten av att se de sociala medierna som något annat än bombmattekommunikation och reklamtänk präglat av att skrika i megafoner:

-Genom att betala för likes förlorar man det som är det speciella med gilla-funktionen på Facebook. Det kommer bara att bita tillbaka mot företagen själva, i stället för att få en långsiktig relation med konsumenter som själva valt att engagera sig så fastnar man i det kortsiktiga, det blir bara en ny form av annons.

Från Rapport ”Förrädisk hunger efter Facebook-likes”.

Det hela kommenterades också av Reklamombudsmannen Elisabeth Trotzig och även en svensk Facebook-representant betonar relationsbyggandet.

/Brit Stakston

 

 

 

Some years ago, I described the social web as the “Hippie Web”. Some people thought that was funny, especially those who also thought that some of the evangelist reactions was a little bit too… enthusiastic. To give you an idea, here’s a list of a couple of not too uncommon mindsets we’ve gotten used to:

1. “Wow, we can connect with each other on a digital level, that’s radical, man!”

2. “Everything is open to everyone at anytime—welcome to Nirvana, dude!”

3. “You must open up your power chakras… sorry, I meant activate your social graphs, people!”

4. “I accept all friend requests and I firmly believe that we all should. All you need is love!”

5. “Yay bro, nice going. You just posted a tweet, and look—it got retweeted. It’s the universe paying it forward!”

6. “Don’t say ‘IRL’ because what is reality, really? Neo bro, it’s the question that drives us!”

7. “I have thousands of followers. I wouldn’t call myself Jesus or anything, but I guess I don’t really have to, right?”

8. “Yes, we have gatherings and everyone is welcome. Word to wise—don’t ever use your real name!”

9. “Oh no, why did you shave and cut your hair? And where’s your scarf? No disrespect, but you look corporate, dude!”

10. “I met a real company yesterday. They have nooo idea what’s going on. They asked for help and I said ‘Join the revolution, baby’ and walked away. Far out, right?”

You see my point?

I think it’s time to declare the Hippie Web… D-E-A-D.

No-one will miss this psychedelic wonderland—except the hippies of course. And frankly, I strongly suggest we let them get cyber stoned on their own dime from now on.

The original pioneers, the glossy online fashionistas with their daily outfits and their parties and VIP invitations, they are already negotiating with their agents regarding their latest corporate collaborations. And the successful ones are probably making more money than you and me together. What they can’t get from ad revenues, giveaways and freebies, they get from starting their own online businesses.

And while the hippies where sitting in camp fire circles singing Kumbaya, the corporations packed their gear and went out on the field of battle. Bruised and scarred, they returned with tons of real experience which they’re now deploying in a massive scale.

As we move on to more serious activities and plunge into business ventures, professionalism, sophisticated strategies and even more advanced technologies, just let me say this in honor of this bygone era:

Let’s never forget that the bottom line is all about one thing and one thing only—human beings. let’s stay true to that.

Peace out!

Ouch. I just felt like moving to some place warm and get a job where a corporate skill set wouldn’t be a necessity to stay afloat. My COO privileges should protect me from this, right? No way, José.

Thanks to my colleagues Linda Harleman and Martin Prescott for bringing this clip to my attention. Seriously.

“Ur ett demokratiskt perspektiv vilar det något djupt sorgligt över den roll som medierna numera spelar inom politiken, särskilt eftersom all självreflektion inom kåren lyser med sin frånvaro.” - Anders Mildner – Juholt och medierna

“Lika roligt som det var att se Rolf-Göran Bengtsson ta emot Jerringpriset i måndags, lika tråkigt och förutsägbart har det varit att ta del av den fördomsfulla och föraktfulla debatten om vinsten i veckan. Manliga sportjournalister raljerar över att det egentligen är hästen som gör jobbet och som borde ha stått på scen. Att det som sportjournalist går att skylta med sin okunskap utan att skämmas – snarare skryta om – är häpnadsväckande.” - Världens bästa kupp - Anja Gatu - krönika - Sydsvenskan - Nyheter dygnet runt

SOPA “explained” by The Guardian

This amazing video makes me wonder why on earth airline commercials have to be so darn boring. There is just such amazing raw materials to work with. Just love what can be done with the GoPros and the Contours out there. Inspiring.

Källa: smartinsights.com

Hittat på Reddit.

This post, written in Swedish tells the tale about my 2011 start in Gotland Grand National.

För 32 år sedan gick jag i skolan med Marie Hessel. Sedan dess har vi setts någon gång då och då i samband med någon klassåterträff eller i liknande sammanhang. Sen plötsligt står hon där och hänger i baren på Scandic Anglais Hotel i Stockholm. Lika sprudlande glas som vanligt berättar hon glatt att om 14 dagar ska hon åka till Gotland och köra Grand National på sin endurohoj. Ju mer hon berättar desto mer minns jag de klassiska bilderna från 1989 när Grand National var lerigare än någonsin. Inuti min hjärna är det någon som utbrister “Jag vill också åka” och ur munnen kommer samma ord. Marie ler stort och frågar “Åker du också motorcykel?” Jag svarar snabbt “nej, men hur svårt kan det vara?”

Marie Hessel på motorcykel genom öknen. 1999 startade Marie som en av världens första kvinnor på motorcykel i det ökända rallyt Paris Dakar.

Någon timme senare är vadet klart och bevittnat av våra vänner i baren. Om Marie fixar båge, klubbmedlemskap, licens och nummerlapp så lovar jag att lära mig att köra och fullfölja loppet om två veckor. Framåt natten när jag ska lägga mig för att sova mig minns jag att jag med skräckblandat förtjusning hoppas att Marie faktiskt fixar allt det där hon lovat och att det blir en tur till Gotland för min del. Redan nästa morgon börjar SMS droppa in från Marie. “Olle Ohlsson har båge, jag återkommer om allt det andra” messar Marie. Och på den vägen var det. Inom loppet av två dagar har Marie säkerställt att jag inte kan dra mig ur. Jag ska köra Gotland Grand National.

En tidig söndagsmorgon, helgen innan tävlingen möter jag upp Marie strax utanför Upplands Väsby. Vi lastar på hennes hoj på ett gammalt släp jag fått låna. Strax efter rullar vi upp ekipaget utanför Olle Ohlssons garage utanför Arlanda. 10 minuter senare tar Olle och hans kollega Björn tar emot mig och Marie utanför deras lokaler. Där utanför står 4 vackra Husaberg redo att tyglas i skogen. Jag känner hur det pirrar i magen när hälsar på grabbarna. Det är en god stämning och vi har en vacker höstdag att njuta av. In i garaget, på med skydd, stövlar, kläder och hjälm. Vi skriver ned allt på en lapp eftersom det är samma kläder jag ska ha på mig helgen efter när det är dags för Grand National.

En härlig uppsättning endurohojar i Olles garage.

Bara minuter efter står vi ute på gårdsplanen och Björn ställer frågan “Har du kört mycket båge förut?” Nae, inte mycket men jag har kört en jäkla massa mountainbike svarar jag. Båda svaren är på gränsen till lögnaktiga, jag har ju aldrig kört båge förutom några hundra meter på Farsans båge för något år sedan och Mountainbike var herrans många år sedan, men säger jag det får jag väl inte sätta mig på hojen tänker jag. Det är väl precis som vanligt – ettan ned och resten upp säger jag med spelat självförtroende. Marie, hon står mest och skrattar högt eftersom hon vet precis hur mycket jag kört båge. Björn och jag snackar en stund om allt möjligt medan en av de andra killarna som ska med oss ut i skogen gör sig klar. Då kör vi då säger Björn.

Jag svettas som fan, pulsen slår, jag har bara ramlat 2 gånger på 30 minuter men känner att nu måste vi stanna snart annars ramlar jag av cykeln. Björn måste ha hört mina tankar för han stannar till i skogen där vi kört. “Du hänger med bra” säger Björn. Och det gör jag, jag är förvånad, men jag hänger med bra. Sen tar Björn ett mindre teoripass medan jag lyssnar och klunkar i mig vatten från min Camelback samtidigt.

Lagom slut efter min första träning någonsin på en endurohoj.

Ju längre dagen går desto mindre trött blir jag. Stå upp ofta, knip benen runt tanken, foten fram i kurvorna, sitt långt fram på tanken, armarna rakt ut när du kör, rör dig med cykeln, ta skvalparna halv elva osv osv osv. När vi kör in till garaget igen känner jag mig tröttare i huvudet än i kroppen. Men jag känner att Grand National, det kommer jag klara av.

Grand National. Den 5:e november 2011 på Gotland.

Efter att ha kört både vilse på vägen till tävlingsområdet och gått vilse i depån möter jag upp Olle och hans gäng. Marie och alla andra är redan på plats och har till och med hunnit med att klä på sig, anmäla sig och registrera cyklarna. Jag kastar kvickt på mig alla kläderna och får order att åka iväg till registreringen. Jäklar vad skönt det känns att sitta upp på hojen igen. Jag puttrar iväg igenom depåområdet och hittar till registreringen. Transponder på plats, hjälm och skydd. Bara 30 sekunder senare är jag registrerad och klar. Jag hinner inte riktigt tänka efter just nu utan det är dags att åka mot starten.

Dags för start.

Ute på ett fält en bra bit ifrån depåområdet tornar startområdet nu upp sig. Det är helt sjukt. Överallt står det åkare. Det är inte mycket publik men över 2000 endurohojar på samma ställe inger respekt. Jag ska starta i den gruppen som står längst bak och bestämmer mig för att ställa mig längst bak i även den gruppen. Jag har ju ingen aning om hur det kommer gå så jag tar det säkra före det osäkra. Vi ska stå här tills att en signal ljuder och då ska vi gå med cyklarna några hundra meter för att ställa upp för start. Halvvägs möter Björn upp och tar mina överdragskläder. Jag är glad att min 390 kubikare har en motor för det är inte helt lätt att putta fram cykeln över kalkstensåkern här på Gotland. Men till slut är jag framme. Vi får varmköra motorn i tio minuter innan starten. Jag fattar inte vad det här ska vara bra för, men alla andra gasar ju så jag gasar med. Sen är det dags att stänga av motorerna. Speakern ropar ut att vi ska vänta in grönt ljus och sen är det tävling. Glasögonen rättas till, handen på startknappen och tystnad, tystnad och ännu mer tystnad. Grönt! Draken vaknar till liv och hela Toftafältet dränks i ljudet av tusentals bågar. Och iväg.

Starten på Gotland Grand National 2011

Det går bra. Det går faktiskt riktigt bra. Jag försöker tänka på allt Björn sa förra helgen samtidigt som jag kryssar igenom fältet. Jag kör i princip bara om folk hela tiden. Förutom något tjuvstopp ibland i toppen av backkrön så går det undan. I var och varannan kurva ligger människor i högar och krälar av banan. Jag har aldrig i någon sport jag utövat förut sett så många skadade på så kort tid. En tanke flyger genom huvudet: Vi människor är bra konstiga som trots alla dessa skadade överallt ändå bara kör på. Allt eftersom tiden går börjar jag få bra häng igenom kurvorna. Det här är grymt kul.

Den mytomspunna hästskon

Hästskon. En orgie i lera. Bilden är tagen av Odepedagogen.

Efter att vi klättrat uppför över kalkstensklippor en bra bit svänger banan 180° och plötsligt kör i full fart mot den berömda hästskon. Framför mig tornar ett slagfält från medeltiden upp sig. Överallt ligger människor och krälar med sina fallna hästar. “Håll dig på kanterna!” Camillas (Arnalid) råd från dagen innan gör sig påmint. Jag tar vänsterkanten och kör så självsäkert jag bara kan rakt fram i leran. Det går bra till en början men sen gör orutinen sig påmind. Jag ligger för nära föraren framför mig och när han sätter framhjulet rakt i ett lerigt hål samtidigt som han uppenbarligen sitter för långt fram slår han omkull. Jag ställer mig på bromsen och där kommer första vurpan som ett brev på posten. Jag ramlar dock bra och är snabbt uppe.

Blir intervjuad av Sveriges Television under Gotland Grand National 2011.

Lustigt nog har jag vält cykeln precis bredvid Sveriges Television där också Camilla står. En kort intervju med TV kameran som tyvärr klipptes bort och lite peptalk med Camilla, sen är jag igång igen. Hästskon går hur bra som helst.

Andra varvet och ett motorstopp.

Första varvet har gått grymt bra. Tiden är inget att skryta med, men jag startade längst bak och har dessutom stått och slöat i hästskon. När jag passerar depån bestämmer jag mig för att strunta i pausen. Nu ska jag göra en bra tid! Andra varvet går grymt bra. Jag kör förbi många i startfältet, känner mig mer hemma på cykeln och när jag står inför ett val ner på öppna fältet att ta ett svårt eller enkelt spår känns det svåra spåret självklart. Snart ska dock orutinen göra sig påmind igen. Nedanför depån på det öppna fältet ligger banans lerigaste pöl i år. Det är riktigt tung lera och den är djup. Här går jag in med samma strategi som i hästskon, håll till vänster och håll hög fart. Det funkar. Jag surfar igenom leran i hög fart. Men så händer det som inte får hända igen. Jag hinner i fatt en annan åkare och istället för att bara köra om lägger jag mig bakom i hans spår. Han faller och där står jag nu igen. Jag ramlar inte men blir stående i djup lera. Strax efter kommer föraren innan mig igång, men i hans försök att ta sig ur leran sprayar han mig och min cykel fulla med lera. Efter några minuter är han lös men jag ser ut som en lerfigur från någon utgrävning på Gotland. När jag nu själv ska loss överhettas cykeln snabbt och stannar. Jag försöker starta om, den startar och stannar. Så här håller det på några minuter innan jag inser att det här kommer inte gå. Jag bestämmer mig nu för att vänta en stund och låta cykeln kallna. Medan rensar jag kylaren från lera. Men det här är hopplöst. Jag står mitt i spåret och varje gång jag fått bort geggan är cykeln täckt igen.

En nedskitad Husqvarna motorcykel.

Efter ungefär tio minuter tar jag beslutet att flytta bort bågen från spåret och försöka igen. Ett styrketräningspass senare står jag nu på gräset och försöker starta hojen igen. Helt kört. Det ryker och batteriet låter som om det börjar tröttna. Jag bestämmer mig nu för att ringa Olle och be om hjälp. Sagt och gjort. Av med tröja, hjälm och handskar. Mobilen ligger i min Camelback. Några minuter senare svarar Olle att de kommer, men det kommer ta en stund. Förbi rusar förarna förutom de som fastnar då förstås. Det ligger människor i klasar. Någon cykel har helt sjunkit ner i leran. Äldre hjältar sitter i leran och orkar inte röra varken sig själva eller sina cyklar. Efter 20 minuter bestämmer jag mig för att prova att få igång cykeln igen. Underbart! Den startar på första försöket. Jag kastar iväg ett kort SMS till Olle att jag är igång igen och slänger på mig kläderna. Nu jävlar ska det åkas.

In i depå.

Det är en överlycklig Olle som möter upp mig när jag väl hittar fram till depån. Jag babblar oavbrutet om hur grymt det här är och trycker i mig energikex och saft. Björn och Olle kollar hojen och konstaterar att allt ser bra ut. Iväg, iväg! Ropar Olle.

Sista varvet, en vurpa och min medalj!

När jag ger mig ut på tredje varvet är det revansch som gäller. Nu har det gått så mycket tid så att eliten börjar komma ikapp. I början svischar de förbi och det gäller att hålla sig ur vägen. Men jag börjar snart få bra koll så jag försöker hänga med. Och ju längre varvet går desto bättre hänger jag med. När jag kommer fram till leran ute på det öppna fältet ligger tre åkare i en hög mitt i spåret. Jag bestämmer mig för att inte göra samma misstag igen och väntar innan leran på att det ska bli fritt spår. 5 minuter senare klyver jag leran likt en Vaxholmsbåt klyver vågorna. Det går grymt bra!

Snart är jag tillbaka inne i skogen igen. Hala kalkstenshällar, stigar, grus och stenar stora som cykelhjälmar körs över med rasande fart. Det går så grymt bra att jag börjar ta skvalparna (det heter så tror jag när det är många gupp efter varandra) på bakhjulet. Jag håller fint ställe genom kurvorna och jag börjar faktiskt bli riktigt bra på det här. Förutom enstaka elitåkare är det faktiskt jag som kör om mest folk. Inte tvärtom.

Mitt ben blåslaget av gotlands kalkstenar.

Jag blir övermodig. När jag försöker hänga på elitåkarna börjar jag köra på marginalen. Och där inne i skogen när jag landat efter att hoppat ned för en mindre klippa av kalksten klämmer jag åt handbromsen lite för hårt. Framhjulet viker sig och jag störtar till marken. När jag faller hamnar hela mitt högerben under cykeln. Jag har dragit av alla muskler i min högra vad av är min första. Höften är bruten är min andra. Höger hand är också bruten är min tredje tanke. Jag har tidigare i livet brutit ett stort antal ben och även ryggen så jag vet vad jag talar om. Men den här gången ska det visa sig att jag har fel. När jag fått bort cykeln och hunnit slappna av, allt medan elitåkare far förbi på båda sidorna om mig, börjar faktiskt benet kännas ok. Jag kommer gå i mål!

I mål!

Väldigt stolt efter att ha genomfört mitt livs första endurorace!

10 minuter senare kör en trött men mycket glad Johan Ronnestam över mållinjen i Gotland Grand National. Vad som verkade som en omöjlig utmaning var möjligt. Jag inser samtidigt att jag har haft tur som inte skadat mig mer. Den absolut största överraskningen med det här äventyret var just skador. Jag har aldrig deltagit i en sport där jag sett så många olyckor på så kort tid. Gotlands kalkstenar är grymma och havet av lera oförlåtligt.

Med medaljen kring halsen åker jag igenom depåområdet. Kroppen är varm av glädjen över att vara färdig. Samtidigt längtar jag efter mer. Det här var bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Jag gjorde det!

Inspired by Swedish blogger Fredrik Wass who stated that he will blog for a 100 days in a row I felt I had to get my blog going again. So here we go!

Photographed by Paulina while forecasting trends at the Creative Summit together with among others Brian Solis and Alf Rehn.

In 2011 I was honored to be selected as the keynote speaker for events all over Europe. I delivered more than 80 keynotes on entrepreneurship, creative ideas, future branding, communication and business development, some of them shared here on Slideshare. In more than 90% of the occasions I was given the highest ranking of all the speakers by the audience. Hell, I even spoke for 24 hours in a row without any sleep. In other words – I’m confident I have some thoughts to share on how to deliver a great keynote presentation.

Here are 15 keys to deliver a fantastic keynote presentation.

1. Before even getting on stage – make sure you’ve got your logos, pathos and ethos wired.

What you speak about is 50% of your keynote, but the way you look and sound giving that keynote is the other 50%. The worlds first branding expert Aristotles knew how to make people buy what he sold. He divided the means of persuasion, appeals, into three categories; Ethos, Pathos and Logos.

- Ethos: the source’s credibility, the speaker’s/author’s authority

My credibility when I’m speaking is of course a mix of how I look, my credentials and the way I bring my message forward on stage. A common mistake I see over and over again is when speakers enter the stage and then go; “Before I speak, let me tell you about who I am and the company I’m representing.” This is more or less totally unnecessary since you’re there for a reason. If you do your thing right people will understand that you know your shit. After all, someone invited you so the people in front of you in the crowd will surely expect you to deliver. Remember that no one knows what you will say before you say it so don’t be to hard on yourself if you forget something you were supposed to say!

Who would you listen to if you were a banker? Who would you listen to if you were an Art Director?

An important thing though is to avoid making people angry (if that’s now what your assignment is) by dressing totally wrong, swearing or making fun of things that matter to the people in the room. A certain amount of selling should always be taken into account even if it requires you to dress up differently than you’re used to.

- Logos: the logic used to support a claim (induction and deduction); can also be the facts and statistics used to help support the argument.

When it comes to logos there’s different ways to handle this. Reliable statistics, famous quotes, facts and but also your own observations. However if you only bring up a observation as a proof of your theory you’ll tend to make people feel unsure about your whole presentaiton. But if you make sure to find patterns in historical information and present them in an understandable way you’re usually home free.

In 2007 I spoke about how Facebook would be the worlds most trafficked site with the help of this technical analysis of site traffic.

After all – if you are giving a keynote about future trends or an idea the world have never seen you will have to present logics that support your claims. The history if often your best friend when speaking about things in the future.

- Pathos: the emotional or motivational appeals; vivid language, emotional language and numerous sensory details.

Mirror mirror on the wall! Yes it’s actually true. The more you rehearse the better you get. Use your face, eyes, arms, voice and your whole body. Once you’ve got it wired get out there and rock the party!

2. If you don’t know the subject – don’t speak at all.

The worst presentations I’ve ever given over the years are the ones where I didn’t really master the subject. Avoid moments like that. Of course that shouldn’t keep you from challenging yourselves every now and then. But don’t choose the big arenas for those crying games.

3. Ask what your contractor want

I’ve learned that no one knows your audience better than your contractor. Therefor it’s key that you ask what they want to achieve with your keynote. Make people happy? Make people angry? Make people scared or give people hope. Still I don’t want to much information. It’s important that the contractor doesn’t shape my presentation After all, I am the professional. My solution is the five bullet point rule. Before every presentation I’m expected to give I ask my contractor to send me five short bullets that explains who I’m speaking in front, what they want them to learn, how they want the audience to feel once I’m done and what the goal with the event is.

4. Sell one thing!

This is an easy one so I’ll keep it short – If you’re selling fish don’t make up stories about dead meat. Make sure people understans that know one knows big fish as you do!

5. Drop the corporate bullshit

If you’re representing your company and is expeted to sell something then make sure you share your knowledge and people will ask you in the end what you sell. Nothing sells as competence. Trust people to contact you if they thought you knew what you were talking about.  If you’re on stage purely focused on selling no one will listen to what you’re actually selling.

6. Drop the bullets.

Sometimes the best solution is to make fun of the worst.

No one wants you to read bullets from corporate slides. We’ve all been there. Stuck in the middle of an audience listening to some boring odd character looking not on us but instead on his own presentation and reading those bullets like dead people read poems…not good. Please stop giving keynotes if you don’t know how to sell your shit! Tons of corporate CEO’s are really good at this. They’re sent off to a stage somewhere in never-never-land expected to deliver a keynote with a deck of slides in their hands prepared by a assistent somewhere. I hate CEO’s speaking of shit they don’t know shit about. What’s up with that?

7. Drop the corporate fonts

Every slide in your deck should be there for a reason!

There’s nothing as boring as a presentation with one headline font and then another one for the rest. You’re on stage to inspire people, teach them something and especially keep them awake. No two slides should be the same.

8. Tell stories from your own life.

Preparing a keynote and a story about how my snowboard career ended.

Nothing brings life to a presentation like your own life. True stories that are coming from your own life are the best. People have never heard them before, they’re authentic and people out of some reason always count them as real stories. Of course, if you end up telling stories about Marsians and shit like that people will probably not belive you.

9. You’ve also got ‘black’ slides in your deck!

This is your most valuable slide!

In the world of photoshop, keynote, powerpoint and prezis maybe the most valuable color of them all – black – is often forgotten. If you’ve got something to say that you really really really want people to listen to. Place a black slide in the middle of the deck and let those words out without distraction. If you’re doing it right you’ll have your audience spellbound.

10. Rehearse, rehearse and rehearse some more.

This is one of the things I’m really bad at. But every time I’ve done a presentation that I’m really proud of I’ve almost rehearsed it. I even rehearse presentations that I know by heart already. You can never rehearse enough!

11. It’s your stage. Then make sure it fits your needs.

One of the key factors to delivering a great keynote is the actuall stage. Far to many times have I entered a stage that didn’t match the venue. Maybe the stage was to big compared to how many people visited the event or vice versa. Every now and then someone has placed a wide table between you and the audience – remove it. If people take their places far back in the room – leave the stage and get closer to them. The last thing you want is an audience that thinks your on stage acting superior and distant.

12. One minute before entering the stage

An audience in Zagreb minutes before I’m entering the stage.

Ok, so you’re all done and prepared to give the speech of your life. Remember those five bullet points I wrote about. Now it’s time to get into presentation mode. When I’m waiting to enter the stage I think about these five bullets. The most important one however is how did my contractor want people to feel once I’m done. If they wanted me to make people happy I’m smiling like a dumbass those last 60 seconds. I they wanted me to provoke the audience I’m getting myself psyched up and angry. If they wanted me to make people feel enlightened I’m getting ready to enlighten people. And then I do my best to keep that feeling alive all through the presentation.

13. If something goes wrong – restart yourselves.

Once you’re up there doing your best you will experience moments of dispair. You might see someone in the audience looking bored, someone looks tired or maybe you’ll get an angry comment. Now is the time to seek your inner strenght. Think back to that presentation mode you were supposed to deliver upon. Take a breath, pause, make people wait and then restart. You’ll notice that this will get you back on track!

14. Never loose track of time.

Make sure you prepare your presenter display right.

Rule number one of all presentations. If you’ve got 20 minutes it’s 20 minutes. Not less and definitely not more. If you’re using Apple Keynote you should make sure to set up your second screen with timer and a clock. Another good idea can be to download an app that Per Axbom told me about. It’s called Timer for iPhone and let’s you set up sections to keep track of time. It’s a great help!

15. Shine!

Now it’s up to you! Rock on!

Inspired by Swedish blogger Fredrik Wass who stated that he will blog for a 100 days in a row I felt I had to get my blog going again. So here we go!

Photographed by Paulina while forecasting trends at the Creative Summit together with among others Brian Solis and Alf Rehn.

In 2011 I was honored to be selected as the keynote speaker for events all over Europe. I delivered more than 80 keynotes on entrepreneurship, creative ideas, future branding, communication and business development, some of them shared here on Slideshare. In more than 90% of the occasions I was given the highest ranking of all the speakers by the audience. Hell, I even spoke for 24 hours in a row without any sleep. In other words – I’m confident I have some thoughts to share on how to deliver a great keynote presentation.

Here are 15 keys to deliver a fantastic keynote presentation.

1. Before even getting on stage – make sure you’ve got your logos, pathos and ethos wired.

What you speak about is 50% of your keynote, but the way you look and sound giving that keynote is the other 50%. The worlds first branding expert Aristotles knew how to make people buy what he sold. He divided the means of persuasion, appeals, into three categories; Ethos, Pathos and Logos.

- Ethos: the source’s credibility, the speaker’s/author’s authority

My credibility when I’m speaking is of course a mix of how I look, my credentials and the way I bring my message forward on stage. A common mistake I see over and over again is when speakers enter the stage and then go; “Before I speak, let me tell you about who I am and the company I’m representing.” This is more or less totally unnecessary since you’re there for a reason. If you do your thing right people will understand that you know your shit. After all, someone invited you so the people in front of you in the crowd will surely expect you to deliver. Remember that no one knows what you will say before you say it so don’t be to hard on yourself if you forget something you were supposed to say!

Who would you listen to if you were a banker? Who would you listen to if you were an Art Director?

An important thing though is to avoid making people angry (if that’s now what your assignment is) by dressing totally wrong, swearing or making fun of things that matter to the people in the room. A certain amount of selling should always be taken into account even if it requires you to dress up differently than you’re used to.

- Logos: the logic used to support a claim (induction and deduction); can also be the facts and statistics used to help support the argument.

When it comes to logos there’s different ways to handle this. Reliable statistics, famous quotes, facts and but also your own observations. However if you only bring up a observation as a proof of your theory you’ll tend to make people feel unsure about your whole presentaiton. But if you make sure to find patterns in historical information and present them in an understandable way you’re usually home free.

In 2007 I spoke about how Facebook would be the worlds most trafficked site with the help of this technical analysis of site traffic.

After all – if you are giving a keynote about future trends or an idea the world have never seen you will have to present logics that support your claims. The history if often your best friend when speaking about things in the future.

- Pathos: the emotional or motivational appeals; vivid language, emotional language and numerous sensory details.

Mirror mirror on the wall! Yes it’s actually true. The more you rehearse the better you get. Use your face, eyes, arms, voice and your whole body. Once you’ve got it wired get out there and rock the party!

2. If you don’t know the subject – don’t speak at all.

The worst presentations I’ve ever given over the years are the ones where I didn’t really master the subject. Avoid moments like that. Of course that shouldn’t keep you from challenging yourselves every now and then. But don’t choose the big arenas for those crying games.

3. Ask what your contractor want

I’ve learned that no one knows your audience better than your contractor. Therefor it’s key that you ask what they want to achieve with your keynote. Make people happy? Make people angry? Make people scared or give people hope. Still I don’t want to much information. It’s important that the contractor doesn’t shape my presentation After all, I am the professional. My solution is the five bullet point rule. Before every presentation I’m expected to give I ask my contractor to send me five short bullets that explains who I’m speaking in front, what they want them to learn, how they want the audience to feel once I’m done and what the goal with the event is.

4. Sell one thing!

This is an easy one so I’ll keep it short – If you’re selling fish don’t make up stories about dead meat. Make sure people understans that know one knows big fish as you do!

5. Drop the corporate bullshit

If you’re representing your company and is expeted to sell something then make sure you share your knowledge and people will ask you in the end what you sell. Nothing sells as competence. Trust people to contact you if they thought you knew what you were talking about.  If you’re on stage purely focused on selling no one will listen to what you’re actually selling.

6. Drop the bullets.

Sometimes the best solution is to make fun of the worst.

No one wants you to read bullets from corporate slides. We’ve all been there. Stuck in the middle of an audience listening to some boring odd character looking not on us but instead on his own presentation and reading those bullets like dead people read poems…not good. Please stop giving keynotes if you don’t know how to sell your shit! Tons of corporate CEO’s are really good at this. They’re sent off to a stage somewhere in never-never-land expected to deliver a keynote with a deck of slides in their hands prepared by a assistent somewhere. I hate CEO’s speaking of shit they don’t know shit about. What’s up with that?

7. Drop the corporate fonts

Every slide in your deck should be there for a reason!

There’s nothing as boring as a presentation with one headline font and then another one for the rest. You’re on stage to inspire people, teach them something and especially keep them awake. No two slides should be the same.

8. Tell stories from your own life.

Preparing a keynote and a story about how my snowboard career ended.

Nothing brings life to a presentation like your own life. True stories that are coming from your own life are the best. People have never heard them before, they’re authentic and people out of some reason always count them as real stories. Of course, if you end up telling stories about Marsians and shit like that people will probably not belive you.

9. You’ve also got ‘black’ slides in your deck!

This is your most valuable slide!

In the world of photoshop, keynote, powerpoint and prezis maybe the most valuable color of them all – black – is often forgotten. If you’ve got something to say that you really really really want people to listen to. Place a black slide in the middle of the deck and let those words out without distraction. If you’re doing it right you’ll have your audience spellbound.

10. Rehearse, rehearse and rehearse some more.

This is one of the things I’m really bad at. But every time I’ve done a presentation that I’m really proud of I’ve almost rehearsed it. I even rehearse presentations that I know by heart already. You can never rehearse enough!

11. It’s your stage. Then make sure it fits your needs.

One of the key factors to delivering a great keynote is the actuall stage. Far to many times have I entered a stage that didn’t match the venue. Maybe the stage was to big compared to how many people visited the event or vice versa. Every now and then someone has placed a wide table between you and the audience – remove it. If people take their places far back in the room – leave the stage and get closer to them. The last thing you want is an audience that thinks your on stage acting superior and distant.

12. One minute before entering the stage

An audience in Zagreb minutes before I’m entering the stage.

Ok, so you’re all done and prepared to give the speech of your life. Remember those five bullet points I wrote about. Now it’s time to get into presentation mode. When I’m waiting to enter the stage I think about these five bullets. The most important one however is how did my contractor want people to feel once I’m done. If they wanted me to make people happy I’m smiling like a dumbass those last 60 seconds. I they wanted me to provoke the audience I’m getting myself psyched up and angry. If they wanted me to make people feel enlightened I’m getting ready to enlighten people. And then I do my best to keep that feeling alive all through the presentation.

13. If something goes wrong – restart yourselves.

Once you’re up there doing your best you will experience moments of dispair. You might see someone in the audience looking bored, someone looks tired or maybe you’ll get an angry comment. Now is the time to seek your inner strenght. Think back to that presentation mode you were supposed to deliver upon. Take a breath, pause, make people wait and then restart. You’ll notice that this will get you back on track!

14. Never loose track of time.

Make sure you prepare your presenter display right.

Rule number one of all presentations. If you’ve got 20 minutes it’s 20 minutes. Not less and definitely not more. If you’re using Apple Keynote you should make sure to set up your second screen with timer and a clock. Another good idea can be to download an app that Per Axbom told me about. It’s called Timer for iPhone and let’s you set up sections to keep track of time. It’s a great help!

15. Shine!

Now it’s up to you! Rock on!

Inspired by Swedish blogger Fredrik Wass who stated that he will blog for a 100 days in a row I felt I had to get my blog going again. So here we go!

Photographed by Paulina while forecasting trends at the Creative Summit together with among others Brian Solis and Alf Rehn.

In 2011 I was honored to be selected as the keynote speaker for events all over Europe. I delivered more than 80 keynotes on entrepreneurship, creative ideas, future branding, communication and business development, some of them shared here on Slideshare. In more than 90% of the occasions I was given the highest ranking of all the speakers by the audience. Hell, I even spoke for 24 hours in a row without any sleep. In other words – I’m confident I have some thoughts to share on how to deliver a great keynote presentation.

Here are 15 keys to deliver a fantastic keynote presentation.

1. Before even getting on stage – make sure you’ve got your logos, pathos and ethos wired.

What you speak about is 50% of your keynote, but the way you look and sound giving that keynote is the other 50%. The worlds first branding expert Aristotles knew how to make people buy what he sold. He divided the means of persuasion, appeals, into three categories; Ethos, Pathos and Logos.

- Ethos: the source’s credibility, the speaker’s/author’s authority

My credibility when I’m speaking is of course a mix of how I look, my credentials and the way I bring my message forward on stage. A common mistake I see over and over again is when speakers enter the stage and then go; “Before I speak, let me tell you about who I am and the company I’m representing.” This is more or less totally unnecessary since you’re there for a reason. If you do your thing right people will understand that you know your shit. After all, someone invited you so the people in front of you in the crowd will surely expect you to deliver. Remember that no one knows what you will say before you say it so don’t be to hard on yourself if you forget something you were supposed to say!

Who would you listen to if you were a banker? Who would you listen to if you were an Art Director?

An important thing though is to avoid making people angry (if that’s now what your assignment is) by dressing totally wrong, swearing or making fun of things that matter to the people in the room. A certain amount of selling should always be taken into account even if it requires you to dress up differently than you’re used to.

- Logos: the logic used to support a claim (induction and deduction); can also be the facts and statistics used to help support the argument.

When it comes to logos there’s different ways to handle this. Reliable statistics, famous quotes, facts and but also your own observations. However if you only bring up a observation as a proof of your theory you’ll tend to make people feel unsure about your whole presentaiton. But if you make sure to find patterns in historical information and present them in an understandable way you’re usually home free.

In 2007 I spoke about how Facebook would be the worlds most trafficked site with the help of this technical analysis of site traffic.

After all – if you are giving a keynote about future trends or an idea the world have never seen you will have to present logics that support your claims. The history if often your best friend when speaking about things in the future.

- Pathos: the emotional or motivational appeals; vivid language, emotional language and numerous sensory details.

Mirror mirror on the wall! Yes it’s actually true. The more you rehearse the better you get. Use your face, eyes, arms, voice and your whole body. Once you’ve got it wired get out there and rock the party!

2. If you don’t know the subject – don’t speak at all.

The worst presentations I’ve ever given over the years are the ones where I didn’t really master the subject. Avoid moments like that. Of course that shouldn’t keep you from challenging yourselves every now and then. But don’t choose the big arenas for those crying games.

3. Ask what your contractor want

I’ve learned that no one knows your audience better than your contractor. Therefor it’s key that you ask what they want to achieve with your keynote. Make people happy? Make people angry? Make people scared or give people hope. Still I don’t want to much information. It’s important that the contractor doesn’t shape my presentation After all, I am the professional. My solution is the five bullet point rule. Before every presentation I’m expected to give I ask my contractor to send me five short bullets that explains who I’m speaking in front, what they want them to learn, how they want the audience to feel once I’m done and what the goal with the event is.

4. Sell one thing!

This is an easy one so I’ll keep it short – If you’re selling fish don’t make up stories about dead meat. Make sure people understans that know one knows big fish as you do!

5. Drop the corporate bullshit

If you’re representing your company and is expeted to sell something then make sure you share your knowledge and people will ask you in the end what you sell. Nothing sells as competence. Trust people to contact you if they thought you knew what you were talking about.  If you’re on stage purely focused on selling no one will listen to what you’re actually selling.

6. Drop the bullets.

Sometimes the best solution is to make fun of the worst.

No one wants you to read bullets from corporate slides. We’ve all been there. Stuck in the middle of an audience listening to some boring odd character looking not on us but instead on his own presentation and reading those bullets like dead people read poems…not good. Please stop giving keynotes if you don’t know how to sell your shit! Tons of corporate CEO’s are really good at this. They’re sent off to a stage somewhere in never-never-land expected to deliver a keynote with a deck of slides in their hands prepared by a assistent somewhere. I hate CEO’s speaking of shit they don’t know shit about. What’s up with that?

7. Drop the corporate fonts

Every slide in your deck should be there for a reason!

There’s nothing as boring as a presentation with one headline font and then another one for the rest. You’re on stage to inspire people, teach them something and especially keep them awake. No two slides should be the same.

8. Tell stories from your own life.

Preparing a keynote and a story about how my snowboard career ended.

Nothing brings life to a presentation like your own life. True stories that are coming from your own life are the best. People have never heard them before, they’re authentic and people out of some reason always count them as real stories. Of course, if you end up telling stories about Marsians and shit like that people will probably not belive you.

9. You’ve also got ‘black’ slides in your deck!

This is your most valuable slide!

In the world of photoshop, keynote, powerpoint and prezis maybe the most valuable color of them all – black – is often forgotten. If you’ve got something to say that you really really really want people to listen to. Place a black slide in the middle of the deck and let those words out without distraction. If you’re doing it right you’ll have your audience spellbound.

10. Rehearse, rehearse and rehearse some more.

This is one of the things I’m really bad at. But every time I’ve done a presentation that I’m really proud of I’ve almost rehearsed it. I even rehearse presentations that I know by heart already. You can never rehearse enough!

11. It’s your stage. Then make sure it fits your needs.

One of the key factors to delivering a great keynote is the actuall stage. Far to many times have I entered a stage that didn’t match the venue. Maybe the stage was to big compared to how many people visited the event or vice versa. Every now and then someone has placed a wide table between you and the audience – remove it. If people take their places far back in the room – leave the stage and get closer to them. The last thing you want is an audience that thinks your on stage acting superior and distant.

12. One minute before entering the stage

An audience in Zagreb minutes before I’m entering the stage.

Ok, so you’re all done and prepared to give the speech of your life. Remember those five bullet points I wrote about. Now it’s time to get into presentation mode. When I’m waiting to enter the stage I think about these five bullets. The most important one however is how did my contractor want people to feel once I’m done. If they wanted me to make people happy I’m smiling like a dumbass those last 60 seconds. I they wanted me to provoke the audience I’m getting myself psyched up and angry. If they wanted me to make people feel enlightened I’m getting ready to enlighten people. And then I do my best to keep that feeling alive all through the presentation.

13. If something goes wrong – restart yourselves.

Once you’re up there doing your best you will experience moments of dispair. You might see someone in the audience looking bored, someone looks tired or maybe you’ll get an angry comment. Now is the time to seek your inner strenght. Think back to that presentation mode you were supposed to deliver upon. Take a breath, pause, make people wait and then restart. You’ll notice that this will get you back on track!

14. Never loose track of time.

Make sure you prepare your presenter display right.

Rule number one of all presentations. If you’ve got 20 minutes it’s 20 minutes. Not less and definitely not more. If you’re using Apple Keynote you should make sure to set up your second screen with timer and a clock. Another good idea can be to download an app that Per Axbom told me about. It’s called Timer for iPhone and let’s you set up sections to keep track of time. It’s a great help!

15. Shine!

Now it’s up to you! Rock on!